HISTORIA
och annat nyttigt vetande
Till gurkväxternas familj hör släktet med gurkor och meloner. Cucurbitaceae
är det latinska namnetGurkornas ursprungsland är nordöstra Indien och de är som kulturväxter mycket gamla, gurkorna har odlats i minst 3000 år, bl.a. i det gamla Egypten. Till Norden kom de först under 1600-talet. Botaniskt sett är gurkan ett trerummigt bär med mycket varierande utseende.
Pumpor och squash tillhör ett annat släkte inom samma familj och har sitt ursprung i Mexico och Centralamerika. Pumporna kom till Europa först under 1500-talet i samband med Columbus upptäcktsfärder.
Gurkväxterna har enkönade blommor. Först utvecklas hanblommorna och därefter honblommorna, honblommorna är lätta att känna igen eftersom de bakom blomman har ett litet fruktämne som visar sig redan innan blomman öppnar sig. Numera finns även sorter som utvecklar frukter utan befruktning (partenokarpa sorter). De olika sorterna bör hållas åtskilda då missbildningar kan uppstå. Samtliga gurkväxter har ett stort värmebehov och är mycket frostkänsliga, de kräver därför ett varmt och skyddat läge för att utvecklas bra. Dessutom krävs en välgödslad, mullrik eller sandhaltig lerjord med ett pH-värde omkring 7,0. Gurkväxter har stort kaliumbehov. Man bör däremot vara försiktig med för mycket kvävegödsling. Rötterna på gurkväxter är mycket känsliga och för att skona dem är det bra att täcka marken med gräs eller dylikt. Det håller dessutom marken fuktig, vilket gurkväxter gillar, och skyddar frukterna. Täckningen bör inte göras förrän marken är uppvärmd. Gurkväxter uppskattar samodling med bönor,ärter, lök, kål och majs. Däremot bör inte potatis, tomat, rädisor och kryddväxter odlas i närheten.